Ett nytt liv!

Nyss åkte våra älskade ungdomar hem. De var hit och käkade lasagne med oss. Varje gång vi ses tänker jag, vad vore livet om de inte fanns? Ingenting!

Om det är någon som funderat över mina delade känslor, sorg, förtvivlan, glädje, hopp. Så förstår ni varför, när ni ser bilden på Maria:) Dessa känslor som krockar så totalt, de känslor som man får lov att prata förstånd med emellanåt.

Ett nytt liv, en lycka som känns ända in i själen. Samtidigt, sorgen över att vi vet hur Josefine väntat på detta, tänk vad det blir roligt när jag får bli faster, sa hon ofta. Nu ska hon bli det, och inte få vara med, det känns för djävligt mitt i alla lycka. Som sagt känslor som krockar så totalt, frontalkrock, tvärnit!

Magnus hade inte kunnat valt en bättre mamma till sitt barn. Så go och duktig tjej:) Så underbart fina tillsammans.

Vad vi längtar efter detta lilla liv, så spännande en helt ny fas i livet.

( Har länkat till Marias blogg uppe i högra hörnet, under Jozzan.com)

Vårdag.

Det blev en ute dag efter jobbet idag. Röjde undan i trädgården. Bra med röj såg, den kan användas både till att röja busk och vårklippa träd:) Oj, om ngn trädgårdsmänniska skulle se oss när vi är ute och tuperar vår trädgård;) De skulle nog undra vad vi höll på med! Men i bland kan det behövas en stor tupering, som idag. Då är det bra med rejäla sågar:)

Det har gått bra med Karlsson ute också, han håller sig mest runt oss. Humlor följer han gärna, men han tassar inte längre på dem. Vi hann med att ner till svärfar också. Hade köpt nya tofflor som han hade stort behov av, så nu har han fina vårfötter. Fikade och var glad som alltid. Svärmor hade helgpermis också, hon hade besök hela helgen. Skulle tro att hon strax är hemma på heltid igen. Skönt nu när hon är piggare. Vi träffar ju henne i veckorna. Men svärfar hinner vi oftast bara till på helgen. Man vill ju hinna träffa alla runtomring sig.

Kom ihåg vi har varandra bara till låns-olika lång tid!

Känslor kommer oanmälda!

Känslor kommer så oförberett. Hade ett möte som blev jobbigt, mina egna känslor rullade iväg och jag slungades tillbaka i allt som vi gått igenom. Så mkt som bara sköljde över mig och där satt jag, tårarna brände.

Behärskade mig tills mötet var över, skyndade mig undan och där kom allt, tårar, känslor av maktlöshet.

Man ska vara ett proffs i sitt yrke, att kunna släppa saker…Jag kan det inte! Att känna igen sig i ngn annan, och att känna denna maktlöshet är så hemskt. Att veta hur allt är, när det är som jobbigast, gör att jag bara ville ta den här människan i min famn, och göra allt för att hjälpa. Lilla “stora” Karlsson börjar bli mer och mer intresserad över livet utanför altan. Igår kom han på att han kunde pressa sig mellan staketet och komma ut i full frihet på gräsmattan. Han satt och tittade dumt på mig när han insåg att han kommit på det alldelens själv.

Nu har vi tagit bort gallret från altan, ändå går han mellan spjälorna ut på gräset! Ja han är egen han, vår Karlsson. Idag fick han dock känna på det hårda livet utanför altan. Han fångade en humla, och fick lära sig att de brändes. Oj vad han slickade tassen och såg ledsen ut, så nu har han lärt sig det!

Slungade ihop en Silvia kaka också. Magnus kommer i morgon och ska hjälpa Micke köra några lass till returen. Så klart de måste ha lite godis till fikat:) Själv jobbar jag hela helgen. Hinner ju aldrig något i veckorna. Ska ju hinna vara överallt med allt, ibland blir det mkt.

Till min vän Eva!

Genom blogg inlägget idag vill jag bara säga grattis till min vän Eva B. Jag är så glad för din skull vännen. Lycka till nu med ditt nya dröm jobb. Jag vet hur du önskat detta. Vi har följt varandra nästan hela livet, i glädje och sorg har du funnits där, alltid. Tack för det min vän!