Min lilla ängel.

Till min son!

Då denna blogg mest handlar om livet i stort och för det mesta om Josefine, så betyder inte det att vår Magnus på något vis kommer i skymundan. Han vill inte figurera här så mkt;) Men ibland får han stå ut! Denna dikt har jag haft sparat från en annan blogg och den är så fin och säger allt.

Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig
Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm
Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst
Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt
Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor

Jag räddar från spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten

Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter

Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting
Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt
Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan
Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder
Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl

Hur sårbar man är i hjärta och själ
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig
Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök

Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad
Och nu har du sambo, och snart egen familj
Och jag har snart små barnbarn som jag tittar till
Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått
Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!

(Författarinnan heter Tina Pohl-Larsson)

Älskar dig älskade unge!!!!!

Minnen.

Eftersom det var innesittar väder idag, så fixade jag lite inomhus. Lika bra att passa på när lusten infinner sig. Den här fina hyllan gjorde Josefine i trä slöjden. Hon var så stolt över den. Allt som hon var nöjd med gav hon bort, som den ömsinta lilla fröken hon var. Vad kan då passa bättre än att nu ställa hennes första skor på den. Här står de första lackskorna som alltid skulle på vid festliga tillfällen. Sedan har vi de första små sandalerna som hon hade då hon tog sig runt med gå stolen och även sittandes på sin lilla bil och sparkade sig fram. Den första lilla fina klänningen som mamma sydde till Josefine.

Älskade lilla trollunge, vad du är saknad.

Idag känns det inte så förstås;)Men bilden gjorde mig glad!

April väder!

Inte kändes det bra att möta en ny dag..Snö, men vad sjutton är det med våren?? Ja, ja det är April så det ska väl vara sådan här väderlek. Men jag känner mig tömt på energi (mer än vanligt) eller är det själva våren? Eller är det själva livet? Ja den som lever får se! Får tänka på “guldkornet” så lättar det nog:)

Ledig dag idag, sedan jobb hela helgen. Dagen känns som den kommer att tillbringas under en filt. Ska köra lite akupunktur också. Gör det emellanåt. Ja, jag sköter det själv. Gick länge på det när det var som värst med lungan. Men S som jag gick hos lärde mig hur jag skulle sätta nålarna. Känner mig iaf lite avslappnad av det. Mot smärtan i “lungfan” har det aldrig hjälpt.

I går var Karlsson riktigt modig och ville vara ute till och från. Skulle tro att bara värmen kommer så kommer han att bli en ute katt. Kan ju inte hålla honom inne när vi bor så bra, med bara skogen som granne. Klart att han måste få leva sitt kattliv.

Nej nu ska jag sparka igång, börjar med snabeldraken tror jag. Kan ju inte sätta mig under filten direkt;)

Dröm och vakenhet.

Jag vill inte vakna, besvikelsen är så hemsk när jag vaknar och inser att det bara var en dröm…..igen! Drömmer så ofta om Josefine att hon kommer hem och har varit på en resa. Skrattande kommer hon hem, vinkades i en bil, så glad…som vanligt. Vissa kvällar vill jag inte ens somna för jag är så rädd, det gör så ont att vakna, till tystnaden.

I övrigt så är veckan lugn. Jobb i går kväll, men ledig idag. Ska ner till Lena och surra lite, så glad att hon är riktigt stark igen. Måste kolla in hennes misse om han är lika livrädd som Karlsson att gå ut;) Men Karlsson börjar nog få lite smak på utelivet, för nu springer han iaf nerför trappan innan han kommer på att det är lite läskigt!

I går var jag mest ute och donade lite, plockade undan lite skräp. “Lungfan” har ju skött  sig riktigt skapligt ett par dgr, iaf på fm, men igår var den lika jävlig igen. Få se om var ngt tillfälligt. Vill tro att blockeringen ska hjälpa. Svärmor är kvar i Fagersta men mkt piggare. Hoppas hon blir så stark så hon orkar gå hem med hjälp av lite stöd. Frisk luft och lite sol skulle nog vara bra för henne.