Josefines låt för alltid!!

Den gör så ont att lyssna på, varje minut kommer tillbaka av hela begravningen, ändå vill jag lyssna så ofta på den låten, om och om igen. Det är så mkt Josefine i den…Åh vad vi saknar dig vår älskade trollunge, du modiga lilla vän….Du var för god för det här livet….Älskar dig alltid….Vårt vackraste minne..

1:a december.

Härligt nu när november skit månaden över. Jag kanske är tokig men en liten bit ångest har släppt kramen om mitt hjärta. Inget mer hann hända, denna otäcka månad. De flesta vet varför jag hatar november månad. Hade min första lung kolapps, november 06, mamma gick bort november 07, Josefine gick bort november 08.

Här är bilden på mig, nyopererad i “lungfan”. Försök att låta bli att titta på den otroligt sexiga landstings utstyrseln, försök, fast det är svårt;) Jag var lite trött ngn dag, men ingen större smärta hade jag. Josefine tyckte det var jätte läskigt att jag var sjuk. Själv låg hon titt som tätt så sjukhus, men oroade sig aldrig över sig själv. Men när någon annan var sjuk mådde hon så dåligt över det ,och oroade sig så. ( Så Birgitta här har du kortet där ser du/ni hur de opererade från sidan,) Detta var september 07, efter den operationen fick jag då den stora nervskadan, den som förstört så mkt för mig, lungfan!!

Jag hann med en fika med Ulla idag, då vi var på plats båda två. Åt smarrig kladdkaka med grädde, vi sa att det är ju bra för midjan, men åt fel håll;)Ulla skulle nog egentligen blivit konditor, ingen bakar som henne!!!

Varit in på personal möte ett par timmar, nu på em... Vi bjöds på smörgåstårta av chefen eftersom det var sista mötet innan jul. Det var så gott, tack tack! Idag har mattan till trappen kommit. Det blir bra för Micke att ha lite att göra, för i helgen börjar jag mina dygnspass. Det kommer bli varannan lördag, 08 till 08 på söndagen. Jag får se hur jag tycker det fungerar. Lovade att jag skulle prova.

Sista novemberdagen…skönt!!

En grå jobbig dag som vanligt. Jag vill ha SNÖ. Gillar egentligen inte snö, men desto mer ogillar jag detta grå väder. Snön lyser upp, det behöver nog alla nu…..ljus !!!För övrigt är jag glad att november snart är över, hatar denna månad! Tänker tillbaka på julen förra året. Den tillbringade vi i Tällberg på klockargården. Vi flydde allt här hemma. Där, i Tällberg var det verkligen julig vinter. Det hade precis kommit fin snö till jul. Rimfrosten täckte alla träd, marschaller lyste i hela Tällberg. Kunde nästan se själva herr, Carl Larsson;) Verkligen en julig stämning. För alla som kunde släppa in julefriden, var det nog underbart. Så här i efterhand kan jag tänka. Om allt hade varit som det skulle, ja då hade vi njutit. Eller om allt varit som det skulle, ja då hade ju inte vi varit där såklart .Nu flyttade vi bara sorgen till ett annat ställe. Men det var behövligt och absolut nödvändigt. Nu får vi invänta barnbarn, först då, kommer nog jul glädjen tillbaka…Men myset med allt annat i december gillar jag;)

Känner mig lite lättare i själen, för pappsen börjar bli sig lik igen. Han har verkligen gått igenom en pärs, men nu så, hoppas vi framstegen håller i sig. Micke är och hjälper sina föräldrar idag, med skjuts och lite sånt. Han har mkt omkring sig, vill räcka till överallt. Det är han som oftast får vara starkast av oss två. Jag blir lite rädd ibland, hur länge ska han orka??Jag försöker pyssla om honom så gott jag kan;)tillsammans är vi starka!!!……ibland!

Fast mina fotavtryck inte syns, finns jag. Fast min röst inte hörs ut, skrattar jag. Fast mina armar inte kramar så det känns, så visst kramar jag.

Första advent.

Så var liksom hela härligheten igång rullad, med det menar jag förstås advent. Det är vackert hos de flesta, ljusen i fönstren lyser upp vår gråa och tunga värld. Någonstans ska ju ljuset ge hopp med sin brinnande låga. Vi hoppas på det. När det var advent var Josefine oftast med farmor och farfar på julskyltning, sedan fikade vi här hemma, mysfaktor!!!

Jag har jobbat hela helgen, och haft lite mys på arbetet med. Vi har plockat med advents pyssel, lite här och där. Micke och Magnus hade “herr middag” själva igår då både jag och Maria jobbade. Min“lungfan”lever rövare med mig.Jag har inte hört ngt än från Ackis, så skulle inte tro att det det händer mer på den fronten nu i år. Jobbigt är det. Jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha ont. Tänk att man kan vänja sig vid all skit, tur är väl det, kanske. Men skulle vilja må bra i kroppen, räcker med annat som gör att jag mår skit..Det blev så fint med nya mattan, känns verkligen som riktigt trägolv;) Han har jobbat bra i helgen, min lilla gubbe.

Nu är ju båda rummen klara på övervåningen, men, vad ska vi göra med dessa rum?? Ja vi funderar lite fram och tillbaka så kommer vi väl fram till en lösning så småningom.

Lilla gummans rum står helt orört kvar, vi har lite funderingar hur och när och vad vi ska göra med det…Vill ha allt så intakt, men vi vet ju att hon kommer inte tillbaka.Hon gör ju inte det! Men har så svårt att tänka mig att plocka ihop allt. Om jag bara visste hur vi ska orka, vad vi ska göra och när?

Hennes dator står också kvar. Har inte ens orkat starta den och kollat igenom hennes program. Här tillbringade hon de flesta av dygnets lediga timmar. Lilla älskade ängla skatt, hur ska vi kunna ro i land utan dig??? Jobbig söndag, jobbiga tankar. Ja livets stege är tammefan inte rak!!!!!!

Snart advent.

Veckan har som vanligt gått fort. Norberg har ju varit händelsernas centrum denna vecka. Rån mot handelsbanken, vilket jag trodde var en filminspelning. Stog som ett ufo och glodde, rätt komiskt så här efteråt. Tycker synd om bankpersonalen, måste varit hemskt skrämmande, läskigt. Jag åkte iaf hem och låste dörren:/ Lagade mat för Magnus och Maria var hit och åt en lite för tidig adventsmiddag. Jag jobbar ju hela helgen, och även Maria. Åh vad jag älskar de ungdomarna, tack för att ni finns!! Ni berikar vårt liv. Har tagit fram ljusstakarna och lite plock, det blir endast lite extra ljus här hemma.

Vi åker ju bort över julen, men ljuset vill jag ha. Har även hunnit träffa och blivit ompysslad av Unni, en fika blev det med. Ingela hann jag bara krama om, hon hade försäljare och jag skulle iväg direkt. Kom så tidigt till Unni så jag hann även prata lite med gulliga Sandra, som också är frissa där. Tänk att så fina kärleksfulla människor kan finnas under samma tak. Människor som bara ger positiv energi, det strålar om dem.

Fick även en energi kick av att träffa min goa vän Lotta! Med våra arbetstider är det inte lätt att lyckas få till en dag. Men trevligt var det att ses:) Det jag saknat i min vecka är en träff med Lena, vi går om varandra hela tiden, när jag kan är hon på sitt, när hon är hemma jobbar jag. Lika är det med mig och Ulla, bara att konstatera, vi i vård branchen får vara glada att det finns telefoner och sms;) Ja det är ju så, dagarna kan inte räcka till allt. Ibland när jag är ledig, då finns ingen ork alls. Vissa dagar bara stänger jag inne mig, orkar knappt svara i tfn. Mitt liv är så nu, bara att acceptera. Jag blir lite trött i bland på allt och alla måsten, vill bara skrika, orättvisa jävla liv, heeelllllvveeettte!!

Ena golvet är klart nu och det fula elementet är vitt. trappen har Micke börjat att slipa:( Men fy vad jag hatar slipdamm!

Karlsson ska som vanligt vara med överallt där det rör sig. Karlsson och Pettson jobbar bra ihop;) Han har också börjat med, ja jag vet inte var det är. Han hämtar disktrasan hela tiden och ska bära runt med den,blä!

.

Roligt är det med honom. Nu är det lite fart i huset. Pensionärs Frida får vi stänga dörren om ibland, hon orkar inte med detta ungdomsbus!

Mamma död 071125.

Min älskade lilla mamma, min bästa vän, mitt stöd i livet- vad jag saknar dig. Alla våra förtroliga samtal, skratt, gråt, fnitter. Jag tänker med glädje på att vi hann resa, det var ngn mening när du sa, klart vi ska åka, den dagen Josefine har dialys blir ju allt så kompliserat. Nej nu drar vi! Yes, yes vi vågade. Josefine höll sig frisk. Vi åkte 05 till Teneriffa. Vi åkte 06 till Gran Canaria. Nästan på dagen året efter, den 25 november, lämnade mamma oss, så hastigt och oförberett. Kan fortfarande höra pappas röst, mamma kommer inte hem. Hon åkte in till akuten kl 18 för hon hade varit tät i bröstet hela helgen. Denna söndag kväll tvingade vi in henne. Mamma var en sådan kämpe, skulle inte till lasarettet ngn gång, ofta var det vi som fick tvinga iväg henne vad det än var. Pappa och syster åkte med henne in. Knappt en timme efter de kommit dit, när hon ligger på britsen, så mår hon illa och blodtrycket sjunker. Men vad är det som händer säger mamma, sedan var det över. Mamma var borta, endast 62 år gammal. Pappa blev så ensam, det har alltid varit de, sedan mamma var 15 år. Mamma tog med sig en del av mitt hjärta, Josefine en annan del. Utan er är jag bara halv. Förmodligen därför mitt liv bara går på halvfart. Jag sitter fortfarade och funderar. hur kunde livet bli så här? Jag älskar er, ta hand om varandra mina änglar, till den dagen vi ses igen!

Mina bloggisar, ni som ofta kommenterar, jag tror ni kan det nu. Har trixat lite med inställningar, hoppas det fungerar…

Blogg raggare undanbedes…

Blir bara så trött på dessa människor som skriver till mig för att värva egna läsare. Vet inte hur många kommentarer jag tagit bort pga att det bara är ett blogg namn och inget innehåll i deras kommentarer. De vill bara att jag ska acceptera så de kan värva läsare genom min blogg. Men nu är det så att jag skriver för att jag vill det och inte för att människor ska läsa eller lyckas hitta läsare härigenom. Jag skriver för min egen skull och är ingen blogg förmedlare….Nu har griniga Lena klargjort det också….Morr morr… Jo men annars är det som en vanlig dag…..regn, regn, regn:(