Sjukhus och julbak!

Torsdag igen. Fick som vanligt min veckotidning i går, det var adventsbaka för hela slanten i den. Lite gula bullar blir det nog iaf, allt annat struntar vi i. Vi åker ju bort hela julen (dalarna) och bara hoppar de dagarna i december. Magnus har iaf brandjour så han måste hålla sig i fagersta. Maria har så härlig släkt så han blir ompysslad ändå*fniss*. Pappa behöver ju bara gå över vägen till syster så får han sin dos jul, en jul som de ska vara, med förväntansfulla barn och god mat. Men jag hoppas så klart att vi någongång ska kunna glädja oss åt julfriden, inte som i dåtiden, men ändå finna glädje i den. I dåtiden var jag bland de största jul älskarna. Köpte julbilagor, lagade mat, bakade, pysslade gjorde tomtelandskap, ja allt, älskade hela konceptet, en bit försvann med mamma, den sista biten med Josefine.

Har haft em hela denna vecka, i bland blir det så. Idag ska jag träffa min goa Ulla och ta en fika. skulle hunnit med Eva också denna vecka, men planen sprack!! Sen är jag glad att min vän Lena är hemma fortfarande, eller nej, igen ska det vara. Hör av dig när rösten återkommit vännen! Här kommer en blomma bara till dig Lena!

Veckan blev en vecka av oro ( väldigt ovanligt när det gäller mig va) pappsen är dålig igen och är på sjukan. Ingen vet vad som felas, det gör mig galen, sänka på 250 (då har den ändå sjunkit ngt) Det känns så obehagligt när de famlar i blindo och inte riktigt kan peka på vad det är. Man jag kopplar av bättre nu när han är där iaf och under koll hela dygnet.. Lilla pappsen, måtte allt ordna sig….Karlsson i huset växer så det knakar, han kommer att bli en gigantiskt ståtlig kissemisse. Nu har han lärt sig hoppa upp på alla bänkar, så vi får passa honom som ett barn med för långa armar. Frida spottar och fräser i vanlig ordning, men det är roligt med lite fart i huset…..i vajefall för oss, Frida frågar vi inte;)

Några ord till vår Josefine.

Jag kommer att skriva ner lite ur en bok som skolpersonalen och elever fick skriva i, om sina minnen av Josefine. Boken fick vi på Josefines begravning. Jag tar fram den då och då och läser, skolan det var Josefines allt, hon älskade varje dag då hon fick fara dit.

Några ord från lärarna.

Tack Jossan för den underbara tid vi fick tillsammans du och jag. Du har lärt mig massor om livet. Alltid glad, positiv och med en unik förmåga att få alla omkring dig att må bra. Jag kommer att sakna alla dina härliga skämt, sms och framför allt kommer jag att sakna dig….Tack än en gång, lilla Puttiputt…Tio tusen kramar /Britt-Marie.

Jossan! Saknar våra chatt stunder på msn. Du var alltid så glad och positiv. Tack för att jag fick lära känna dig. Sov gott min lilla ängel./ Kram Gunilla.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldelens oväntat sker. Världen förädrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer. Du fattas mig./ Lisa

Älskade barn. Tack för underbara år- allt du givit av glädje-tro-hopp-kärlek. Stegen har varit lättare. Tänder alla ljus-tänker på alla stunder med dig…Kram Kerstin

Det är med stor ledsamhet jag skriver några rader. jag känner stor tacksahet för att jag fått lära känna dig och fått jobba med dig i skolan. När du kom på mornarna delade du alltid med dig av stor glädje och många skratt. Vilken härlig tjej du var. Tänker så på dig. Sov gott kram/Marja-Leena..

Hej vännen! Under två veckor har jag varit på väg att skriva några rader från mitt hjärta till dig. Men har liksom inte kommit mig för. Jag har varit ledsen och ibland arg för att du inte är kvar hos oss. Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig. På sätt och vis är det bra att jag väntat med att skriva, för nu kan jag berätta om alla fina ord och tankar om dig som andra har uttryckt. Vi är så många som saknar dig, som känner tacksamhet och beundran för de egenskaper du hade.Jag tänker på din humor, ditt glada sätt, din kämparglöd och din omtanke. vid något tillfälle tänkte jag att det är märkligt att en enda liten människa kan ge ett så stort avtryck på resten av oss. Det har du gjort Jozzan. Jag minns glädje och värme, mornarna när jag inifrån klassrummet hörde dig komma tjoande och susande i din elis, alltid lika glad. Jag tänker på stunder när vi satt och jobbade, hur vi kunde börja skratta åt något tokigt tills vi fick ont i magen. Vi hade så kul tillsammans i skolan, och fast det var du som var eleven och jag läraren, så tror jag att den lärdom du gav mig var den största och viktigaste. Hur konstigt det än kan låta kunde jag känna mig liten i jämförelse med dig( ja, ja inte kroppsligt förstås:) Kram från din lärare och vän./ Wanja

Det här var lite urplock ur boken, det finns så mycket mer från andra på skolan och alla elvever som fick skriva i boken. Allt lika vackert. Boken som jag alltid gråter till när jag läser ur, boken som jag vill öppna och bara minnas tiden som var…..Dåtiden…….

Helgen och Fars Dag!

(Josefines sista jul, vid sin moster,07)

Jag var ledig igår. Vi åkte ut och åkte en runda som det oftast brukar bli när jag har ledig helg. Skulle kika lite på nya mattor som vi ska lägga in på övervåningen, måste få till ngt, men det är svårt när vi inte har ngn inspiration. Men men, vet iaf något så när vad vi vill ha. Sedan igår kväll blev vi uppbjudna till kära syster på mat, så mkt och gott som alltid, tack! Matilda var ju också kvar hemma så det blev lite tjatter förstås om dittan och dattan;) oj vilken energi den damen har. Gullfia!

(Det var sådana bågar du ville ha va Tilda;);)

Ja ledig var jag ju inte hela helgen, det är ju sällan. Men jag jobbade bara ett litet 7 till 13 pass idag, alldelens lagomt. När jag kom hem var vi till pappsen och åt prinsesstårta, som vi syskon fixat till pappsen. Det gör så ont varje gång vi träffas alla, att två stolar för alltid står tomma, mamma och Josefines, älskar och saknar er så… Pappa är inte alls pigg, så trött, febrig, vi stannade inte så länge, få se vad hans prover visar i morgon……fast det vet jag nog redan:(

På eftermiddagen kom gullisarna hit (Magnus och Maria) vi åt tacopaj och sallad. Maria hade bakat världens godaste morotskaka, som hon hade med sig. Hon vet hur hon ska smörja sin svärfar hon*fniss*, våra fina ungdormar, älskar er!

Karlsson vill inte vara med på bild;)

Lördags tankar!

 Sitter här med mitt kaffe, Ingela, Kjelle ljuset brinner, åh förundras över sådana människor.Människor som jag knappt kännt som bara helt plötsligt finns, och finns hela tiden.. Det är så konstigt, de man trott stått en nära förklarar att de inte orkar stötta mig för de har full upp med sitt eget, så de orkar inte:/ Ja det är inte många, men ngn. Det värsta är tycker jag, att jag så många gånger släppt allt för att finnas för denna ngn. Men men, nu har jag lärt mig något iaf och det är att se lite djupare i mina kontakter, och sålla ut vilka som ska få min omsorg…Men ja besviken blir jag, men nu är det över, lägger inte energi på det alls. Ja så blev det ju som det blev ändå. Jag är vaccinerad mot svinsjukan. Hade bestämt att inte vaccinera mig, jag menar varför skulle jag???Men jag föll väl för grupptrycket eller ngt. Nej då ,jag resonerar som så, skulle jag bli sjuk av sprutan så då är det väl så, jag menar vad har jag själv att vara rädd för??? Nej inget är jag rädd för längre, inte rädd för något som bara gäller mig själv…Efterom det tydligen är en risk att man får en sju jäkla hosta, så tog jag sprutan, min lungor håller sig nog inte på plats om jag får den lungpåverkan. Vill inte utsätta mina kära för att se ngn i respirator igen, det räcker nu. Sedan ska jag ju till uppsala igen, för att lägga in elektroden i bröstkorgen i stället, måste vara frisk då! Måste även tänka på pappsen, han får inte ta sprutan nu eftrsom han var/är så dålig, lilla pappsen måtte det ta bli ngn ändring, så slut på sina krafter, så jag blir så rädd. November och lungor, hatar den kombinationen bådar inte gott… I går var mostrus lilla Tildus här och fikade, stumpan gjorde ett besök från huvudstaden där hon numera bor ett tag, härliga energi knippe, blir glad av henne!!Josefine och Matilda som små pinglor! Ja egentligen hade jag ju från början sagt att jag skulle blogga till det gått ett år…Men jag upplever det ändå bra att få skriva, eftersom jag inte har talandet för mig, inte om mina egna känslor iaf. Så den som lever får se, om jag fortsätter…Min blogg har ju gett mig fina människor, det tänker jag ofta på. Min lilla ängla skatt kommer aldrig tillbaka. Tänk att man kan känna sig så ensam, så ensam, fast jag har alla mina kära ibland mig.. Ingen kan någonsin fylla det tomrum hon lämnade i mitt hjärta. Det har gått ett år, jag säger det igen, det kommer aldrig kännas bättre, vad fan ska kännas bättre? Utan det är bara så att vi måste lära oss leva med det, så fråga aldrig om det känns bättre, det gör det inte, aldrig…..  

Tack för all visad kärlek

Så var gårdagen, årsdagen avklarad. Det var en jobbig dag, vi kastades tillbaka i tiden och varje timme gjorde ont. Men det som värmde våra hjärtan var alla kärlek från våra vänner, nära och kära. Små presenter vid Josefine, blommor och fina ljus och lyktor som ni ställt dit. Ingela och Kjell den fina ljusstaken brinner, vi tog hem den, som det stog, och versen behöver vi läsa varje dag,och den står nu hemma på köksbordet. Jättefin:) Underbara människor, är ni alla därute. Kerstin kom hit med en vacker bukett, hon hade varit till Josefine och mamma med blommor också. Vi kunde inte tala så mkt för vi grät båda två, det gör så ont....Magnus och Maria, syster, farmor och farfar kom också hit. Tack för att ni delade vår dag och kväll.

Prästen, Jörgen Eriksson som höll i begravningen ringde. Han ville höra hur det gått för oss, vi pratade lite om hur allt har blivit. Hur vi fungerat. Vi tycker att det var fint gjort av honom att höra av sig till oss, just denna dag. Han är en så trevlig, enkel präst, inget tjafs om guds vilja och annat trams!

En kärlek när den är som starkast.

Kerstin

Josefine ,mamma och farmor.

Josefine och gammelmormor Margit!

Dessa kvinnor har Josefine alltid haft närmast sitt hjärta....

Vår älskade Ängla Skatt!!

Inga ord kan idag beskriva känslan, inga ord kan idag beskriva ångesten, inga ord kan idag, mer beskriva sorgen. Idag är det årsdagen, sedan vår älskade lill gumma åkte till änglarna....Vad är ett år???Ingenting, absolut ingenting. Fler ord behövs inte..

Vi fick låna en ängel som spred sitt ljus i vårt liv, i varje andetag, i varje minut.

Så älskad...Så saknad, för alltid!!!!!

www.jozzan.com