En underbar gåva!

   

Jag vet inte var jag ska börja, min förmiddag blev helt omtumlande idag. På ett positivt sätt, fast många tårar, men skratt också…..faktiskt!! Jag hade frissa tid vid världens bästa Unni i morse, blev lite slingor som upplyftande i mitt mörka deprimerande hår….jag blev lite solkysst i skallen. Men det var inte det som var omtumlande för mig. Utan detta. Jag åkte lite tidigare till Unni för att hinna träffa världens bästa Ingela, min terapeut;) Hon har ett mkt trivsamt mottagningsrum;) med julgirlanger i ena hörnet*fniss*, väggarna är fulla med vackra fotografier på hennes nära och kära, helt enkelt ett rum där man kan andas, utan att förställa sig. Vi talar förstås om livet, hur det går för mig/oss, hon förklarar så bra hur man får lov att vara i detta som kallas vår vardag. Genom tårar som blir till skratt, delade vi på hennes grin trasa- som är fylld med läppstift och mascara fläckar. Jag måste flina lite nu med, när  jag tänker på att vi sitter där på varsin sida om bordet och vi gråter, hon hämtar sin trasa och säger vill du ha ett hörn hahaha. Så nu har jag fuktat in trasan med mina tårar också. Sen är det ju så att det finns människor, sen finns det MÄNNISKOR med hjärtan av ärlighet. Som finns där när man minst anar det. Ingela är en sådan. Våra vägar har mötts genom sorgen.

Jag har en liten sak till dig, säger Ingela, jag hade tänkt ge dig den på årsdagen, men du får den nu i stället sa hon. Sen tar hon fram ett rosa fint litet knyte. Jag blir alldelens rörd och tänker vad har hon nu hittat på. Öppnar det fina knytet och tar ut ett underbart fint halsband. Jag tänker så mkt på dig och jag vill att du ska ha det säger hon.

Fina gulliga Ingela. På halsbandet sitter en fin rosa ängel och på kedjan 2 plattor där det på den ena står Josefine och på den andra, Alltid Nära.

Oj vad jag grät, för att halsbandet var så underbart och för att Ingela beställt det till just mig. Ja, jag blev så glad och överraskad att jag hela tiden inne hos Unni sedan satt i andra tankar. Jag blev verkligen helt överraskad, och det tog fram alla mina inre känslor. Jag sa flera gånger till Ingela, men varför köpte du det till mig? varför tänker du så på mig? Visst är det väl konstigt att hon som själv upplevt så svår sorg, har ork att tänka på mig. Herregud vad glad, och stolt jag blev. Halsbandet kommer jag bära med stolthet och kärlek. Kärlek över att jag har en vän som Ingela. Tack min VÄN.

På eftermiddagen kom Ullas, Helena hit. Hon är hemma från Linköping denna vecka så jag passade på att ta hit henne på lite fika, och förhör om stadslivet;) Hon ville ju såklart hälsa på Karlsson också, så jag får ju inte ta åt mig hela äran av besöket…hon ville se Karlsson…också;) Ulla är i Scottland, så jag fick låna Helena helt själv!!:) Mysigt att ses, jag saknar flickorna som Josefine hade närmast sitt hjärta.

Josefine..

Mamma varför gråter du hela tiden? jag vill inte att du ska vara ledsen. Jag ser dig ju varje dag, och jag märker att du är ju aldrig riktigt glad. Mamma har du glömt hur man gör när man skrattar? Det får du inte glömma, det måste du ju fatta. Jag pratar jämt och skrattar även när jag är här. Jag saknar er väldigt ofta, trots att jag trivs där jag är.

Jag såg dig idag då du satt och luktade på min kofta, jag vet att det är något du gör väldigt ofta. Jag ser alla dina tårar som rinner, det ser ut som om dom aldrig försvinner. Mamma om dina tårar vore guld så skulle du vara miljonär. Men jag vet att det skulle du inte uppskatta, när jag är ändå är här.. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att du ska bli glad. Det enda du vill är ju att jag ska komma tillbaka. Varje dag önskar du att du ska få vakna, och helt plötsligt fått allt det du förlorat tillbaka.Vi vet båda två, att så kommer aldrig att ske. Det som gör mig glad, är att ni är ju iaf tre. Ingen av er är ensam. Min lilla familj, om du ändå kunde förstå, att det enda jag vill är att få se dig le. Mamma fatta, du är inte ensam,och du har hela livet kvar. Kan du inte göra mig en tjänst och ta vara på tiden du har kvar. Ingen vet när vår tid är över. En del har mer eller mindre bråttom över. Min tid var ute, och jag kände mig klar. Men mamma lova mig nu att du skrattar och är glad, gör det du vill och så ses vi en dag. Jag var ert allt och ni var mitt. I våra hjärtan är vi alltid tillsammans ända till dagen då vi möts igen………/Mamma -09

Tankar till midnatt!

Ett litet kvälls inlägg. Först vill jag hälsa min vän L välkommen hem igen, efter flera veckors sjukhusvistelse. Tänk att du varit hemifrån så länge, och jag har inte ens kunnat vara till dig på lasarettet, klarar inte av att åka dit sedan vi miste Josefine. Men du vet att jag tänkt på dig varje dag och istället ringt och trökat på dig….ja i mellanåt skickade ju jag mess också, så du slapp lyssna på mitt tjat, skönare att bara få läsa det ibland också;) ;)Du är en sån kämpe, och det beundrar jag dig för.( Blommorna här ovan är bara till dig L) Det känns som en evighet sedan det var sommar, och du och jag satt i Rättvik och surrade i solen.

Lång jobb idag 9 till 20, jag kan säga att ja i dag var dagen lång, mkt lång kändes det som. Hade ett flög i “lungfan” på jobbet, tänk att något i kroppen kan göra så förbannat ont. Tog tabletter och gick undan tills jag kände mig lite bättre. När jag kom hem tog jag till det tunga artilleriet. Kanske är det lungan som vill jävlas extra nu, så jag ska känna mig lite mer positiv till op., som jag oroar mig lite för…Fast jag säger hela tiden till mig själv, varför oroa mig? Hm nej jag gör nog det inte så mkt, det blir ju som det vill iaf…det också!!!!

När jag kom hem hade Micke gjort lite mysigt,( tack för att du alltid finns). Vi tittade på Här är ditt liv, med Mikael Persbrandt, finns bara ett ord om honom….så bra!!! Annars så rullar det på, funderar på mkt, som alltid. Allt här hemma känns så tomt, glädjelöst, och ekande stort för oss….Kanske skulle få mer ork och energi av att börja om någonstans, tungt att fundera på stora frågor, jag önskar någon bara kunde säga, så här ska ni göra….Kanske får jag svaret i ngn dröm igen!!! Jobb i morgon igen. Så nu blir det läggdags med Karlsson vid min sida. Tills Micke kommer då byter, ja inte jag ,men Karlsson byter sida, för sova vid Micke det ska han.*fniss*

Håll med om att han ser ut som ett litet lodjur,,,,

En vanlig dag!

Nyss hemkommen från vårt personal möte, kände mig helt off idag, satt i en annan värld kändes det som.Antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det bara så här just nu. Jag ändrade min inställning till vaccin också, måste ju tänka på att jag kanske hinner smitta andra som inte hunnit få vaccin, vi jobbar ju med mkt människor så jag föll för trycket. Skit samma vad sprutan innehåller, den som lever får se. Vi firade iaf söta Hillevi som fyllt år, det blev tårta och blomma till henne. Vi ska även ut och äta i tolvsbo med födelsedags kvinnan, tyvärr sammanfaller det med min “lungfan” operation så jag blir nog inte med. Men den 19 sept ska vi i gruppen åka till Sthm för att gå på Buddy Holly.

Ska bli riktigt trevligt jag älskar ju att gå på teater. Efter mötet träffades Magnus och jag för att gå och luncha på kina, det var gott och mysigt. Roligt att få rå om sonen ibland, älskar dig! Maria jobbade, hon är så duktig, men nu har hon jobbat lite väl mkt så hon skulle behöva vara ledig, men är ju så att klart att hon vill jobba. Sån tur att hon kommit in sig på flera olika ställen, omtyckt förstås, gullfia;) Magnus går bara och väntar nu att få komma igång med lite brandis jobb nu, alla hjärttest är klara och det var inget fel, tack och lov:)

Min lilla älskling växer och är helt underbar förstås;)

Minnen som gör ont!!

Den här veckan är en sådan här vecka då jag känner mig helt apatisk. Svårt att ta mig för någonting överhuvudtaget. Ingen lust alls……med något alls. Jo att klappa Karlsson är mysigt;) Kan berätta att han är en enorm tröste katt, vill ligga i knäet så fort han hinner, spinner bara vi tittar på honom. I går var jag iaf till min goa vän Ulla, det är liksom det enda jag har lust med, träffa de som står mig närmast, där jag kan vara som jag är.Framför allt känna mig avslappnad. Har sedan varit en annan onödig händelse, som tar så mkt energi av mig. Varför ska man bry sig egentligen, jo för att jag är sån…grubblare! Är så, när ngt extra inträffar då så bara orkar jag inte knappt med mig själv. Det är den invändiga stressen, den som gör mig skallrig och panikslagen, och ledsen. Rann över igår kväll på jobbet. Idol började ju också igår, de boende tittade förstås och jag började redan då bygga upp min syndaflod inom mig. När förra årets Idol började var vi på Huddinge och dialysen som skulle göra så gott för Josefine hade hon just påbörjat. När kvällens bestyr var klara på jobbet och min andra jobbarkompis gick hem, då sätter jag mig vid tvn. Vad börjar då?

Jo Andra avenyn, Josefines favorit serie. Genast börjar tårarna rinna, kunde inte få slut på dem. Om jag bara varit förberedd att serien skulle börja, men hade ingen aning. Vi tittade alltid på den serien tillsammans, hon satt jämt med sitt huvud lutat mot min axel, helt paralyserad av serien. Hon tyckte de var så bra, så hon tittade tom på reprisen de dagar hon hade dialys. Jag var tvungen att slå av tvn. Då kom min andra jobbarkompis in bara för att fråga ngt, hon jobbade på avd nere. Hon tittar på mig och ser ju att jag varit ledsen, fast jag torkade tårarna så snabbt. Men ögonen var ju röda. Men vad skulle det göra om ngn såg det då, undrar säkert många, ja jag vet inte. Men gillar inte att gråta offentligt, så är jag bara!. Men hon vet så väl varför jag är ledsen, för hon sa bara, man måste få vara ledsen, gulliga Hillevi. Så skönt när man slipper förklara varför…alla vet…jag vet det..men…. Så lite det behövs för att sticka hål på min bubbla. Jag vet att det är tillåtet att vara ledsen, och det kommer över mig så helt plötsligt, oftast när jag sitter själv, då tankarna alltid, alltid går till Josefine! Älskar och saknar dig så fruktansvärt! Hela tiden!

Helgfart!

Så var det måndag igen, ser ut att bli en härlig höstdag. Idag är det skogsväder sa alltid mamma sådana här dagar. Hon älskade att vara ute i skogen och plocka svamp och bär. Försörjde hela släkten med lingonsylt. I lördags var vi till Matilda och gratulerade henne på sin 18 årsdag. Jag började jobba klockan 12 så jag var där tidigt. Så mkt gott som vanligt. Matilda var lycklig över att bli 18. Nu får hon göra NÄSTAN vad hon vill, stora damen;) I går fm var Karlsson hit, hon som heter Kerstin i förnamn;). Hon och Larsa kom på kaffe, de hade varit till Josefine och kom för att titta på sin namne, Karlsson. Så många känslor i kroppen när de är här. Josefine längtade alltid efter Kerstin och var överlycklig när de även sågs hemma. Både här och hos Kerstin. Karlsson fick leksaker och godsaker av Kerstin och Larsa. Vi fick en hel kasse med egenodlade lökar, päron, äpplen, och morötter.Det är så gott att få knapra på en morot som nyss är upptagen ur landet:) Sedan jobbade jag em igår igen. Just nu sitter jag och väntar på att Eva ska komma och fika en sväng. Karlsson ligger förstås bredvid och spinner, han vill helst gå på tangentbordet, han är så go. Ang min vän Lena så var hon hem på helg permis, hoppas hoppas att det snart blir för gott, tankarna är hos dig som alltid:)

10 Månader…….

Älskade lilla unge, kan inte fatta att du varit borta från oss så länge. Det är en sådan konstig känsla, för samtidigt som det känns som igår, så känns det ändå som i ett annat liv…Livet som vi hade då. Nu går vi liksom bredvid livet och väntar, men vet inte vad vi väntar på. Eller jo det vet jag nog, vi väntar på att livet ska få plats i sorgen. Men nu så finns bara plats för sorgen. Livet följer liksom bara med….på köpet! Josefines första födelsedag har vi klarat av. Jag ser det inte som att ha klarat av, utan bara en saknad över att hon inte fanns här.. Vill än en gång tacka alla som var till Josefine med blommor, så fint. Hon skulle ha sagt åh herregud va blommor….Hon sa ofta så, åh herregud…Veckan som gått har haft trevliga stunder också. Mina vänner som jag kan gråta och skratta med. På måndagen var ju Ulla här, tisdagen Lotta och torsdagen Maria och lilla fina Isak. Sedan har jag ju mest jobbat, men vill gärna klämma in det här besöken, säger som kloka Ingela, de är mina lyckopiller!!!.

Lilla Karlsson har blivit riktigt hem tam nu, verkar trivas kanon, så gosig. Men är lite avis för han vill sova bredvid Micke, men jag får ju ha Frida katten bredvid mig. Tänk vad djur iaf kan få en att slappna av. De känner också hur man mår. Alltid när jag sitter och gråter kommer Frida och hoppar upp i mitt knä, som tröst.

Pappa fick även svar i veckan, frisk som en nötkärna, hoppas hoppas det får vara så. Vad mamma skulle varit glad att han fått vara frisk så länge nu,oj vad de hade kunnat resa, som de älskade, ja mamma mest förstås men pappa hängde med som katten ungefär….Lilla mamma, hoppas Josefine och du har det bra och att ni inte ser alla våra tårar, fast ser ni dem så förstår ni, ni var bäst på det att tänka på andra…båda två…För övrigt så är det ett djävla tjat om svin influensa, läste i tidningen idag att alla inom vården i Fagersta kommun skulle vaccineras…ursäkta, det tänker jag inte alls det. Huvudsaken våra brukare vaccineras…Så uppskruvat av media i vanlig ordning, nej vaccinera riskgrupperna som det brukar göras men jag tänker inte låta mig skrämmas, som är frisk….eller ja lite knäpp, men det hjälper ju inte att vaccinera bort! Jag hoppas min vän L får vaccin snabbt. Jag blir orolig när hon vistas så länge på sjukhuset och när de här viruset börjar hoppa. På med ansiktsmasken L. Tur att tfn finns så jag kan uppdatera mig om dig, tjatig är jag säkert men jag känner mig liksom lugnare när jag får höra rösten på dig. Oj vad du har mkt att läsa när du kommer hem vet ju att du kommer gå igenom varje sida i bloggen;) Nu blir det jobb hela helgen, men är lite ledsen att jag jobbar kväll i morgon, för du fyller mostrus lilla Matilda 18 år:)