Sol, sveda, saknad!

Jag sitter vid en sjö på en sten i en skog, som Gessle. Nej jag sitter i en sjö på en brassestol. Har kommit fram till att det är lika bra att ha den ståendes i vattnet. Började dagen med ett morgondopp, sedan har jag badat så många ggr att jag tappat räkningen. Det är ju så långgrunt här ca 800 meter, så när jag doppat mig och är på gång att gå upp igen, då är jag torr och varmt igen. Så därför lika bra att ha stolen i vattnet. har nyss ätit jordgubbar och glass som Micke varit ut och handlat, tack älskling, det var så gott. Måsungarna har växt och en and mamma simmar här med 5 små dunbollar, allt rullar på och ändå inte. Vi satt just och talade om att Josefine var så himla pigg förra sommaren, ville göra så mkt och verkade så pigg och stark trots att det närmade sig så med dialysen. Hon ville vara här hela lovet och vi tyckte hon klarade värmen så bra emot vad hon brukade. Tänk om hon tog vara så på sommaren för att hon kände att det kanske var hennes sista sommar. Tänk om hon funderade så utan att berätta för oss. Jag funderar så mkt i vanlig ordning, på det som jag aldrig kommer att få ett svar. Vi visade henne aldrig att vi var oroliga men det är klart hon förstod att vi var Hon kunde läsa människor som ingen annan. Det var något utöver det vanliga med Josefine, dels var hon ju vår dotter!!!Men hon hade ett sinne som de flesta saknar. Josefine kunde avläsa varje människa och visste direkt om någon ljög eller var oärlig på något vis. Hon tog alltid in kommentarer och kom hem till oss och analyserade det. Många gånger kom hon fram till att vissa människor faktiskt är elaka, hon var godheten själv så för henne var det främmande att människor kunde säga dumma kommentarer och faktiskt vara orättvisa på ett eller annat sätt.. I går var det Big Lake Run här i Rättvik. Det är ett lopp runt Siljan för allt från töntiga raggarbilar, till välputsade amerikanska dyrgripar. Vi var ut lite på byn för att kolla in dem. i en bil satt 5 NAKNA killar, hej och hå nog för det var varmt men……oj oj de brände nog både det ena och det andra i den ned kabbade bilen;) Hörde Josefine i mitt huvud….men herregud mamma!!!!! För övrigt pratade jag med min vän Lena som var på väg bakom oss till Rättvik för de skulle upp och åka med deras vrålsnygga bil:) Hann tyvärr inte träffas här men en kram till dig Lena nu inför morgondagen…. Vi är lediga i morgon också så vi blir kvar här till i morgon em skulle jag tro. Mycket tårar har det varit som vanligt de kommer och går hela tiden, så många minnen överallt från en tid…en lycklig tid..

Familjen där en alltid kommer fattas!

Oj vad fåglarna kvittrar, oj vad solen skiner, oj vad varmt det är! Sitter här i skuggan på terassen och känner, ja vaad känner jag...ingenting. Jag undrar ibland varför jag bloggar. Jag har ju verkligen aldrig något roligt att berätta, men det var ju inte därför jag skulle skriva heller. Men tittar på så många bloggar och man roas av att titta in hos människor. Men, men jag kan ju inte tänka på att roa andra...kan ju fan inte roa mig själv ens!! Förbannad är allt jag är, en styrka säger Ingela, tack vännen, att jag får vara som jag är och inte som jag ska. Hm konstiga ord kan jag skriva iaf, så konstiga att jag ibland inte ens själv begriper det. Ja, ja, sommaren verkar äntligen ha fått grepp om Sverige igen. Jag har ju jobbat mest hela veckan, och när jag väl varit hemma har jag varit inne, orkar inte ta del av solen eller värmen. Har haft svårt med värme sedan jag fick probelm med "lung fan". Men det är härligt att solen skiner på alla solhungriga människor. Skuggan är ju också härlig, nu förtiden i eftertiden!. Ad vitamin behöver vi alla få ladda upp oss med. Jag jobbar idag med till kl 22 men börjar inte förren på middagen. Ledig helg sen så vi åker väl till vagnen i morgon. Där kan jag iaf vara ute i solen när jag kan svalka av mig med ett dopp. Igår var magnus hit på kvällen, Maria jobbade. De hade haft det härligt i sthlm. Farit runt på tunnelbanan runt hela sthlm...men de kom rätt hela tiden. Det skulle nog inte jag ha gjort, lokalsinne noll, det är jag det. Magnus vår älskade unge. Stor karl, men alltid vår unge. Dagarna går fort redan fredag igen. Visste inte ens att norbergsdagarna började nu. Helt avskärmad är man från omvärlden. Säger som Josefine...orka bry sig då!!!! Nej mitt liv är så här nu. Jobbar, handlar. lagar mat, träffar de närmaste, stänger dörren......Orka med livet!!!Jag mår skit och det tänker jag göra tills jag mår bättre. Det var väl väldigt klokt sagt;)... Jag hoppas alla får en härlig helg nu och njuter av solen, med förstånd..

Brev från änglarnas stad.....

Lilla Mamma, jag ser dig från min nya plats. Den plats som kallas för änglarnas stad.

Jag vill att du ska veta mamma, att jag har det så bra här. Här Finns det inga bekymmer. Bara glädje och ren kärlek.

Jag har så många vänner, änglar som är både unga och gamla Här råder det ingen ålder. Bara en stor kärlek till varandra.

Lilla Mamma, I änglarnas stad är allt så vackert. De vackraste färger, blommor och porlande vatten.

Det Finns vackra vita hus, Och skogar med de vackraste träd. Mamma, Bergen är blå, Och överallt Finns det stenar I vitaste marmor.

På de grönaste ängar, växer otroliga blommor I de vackraste färger. Mamma, jag vill att du ska veta, Att jag trivs väldigt bra här.

Lilla Mamma, jag har en stor uppgift här, Det är att hjälpa människorna på jorden. Men dig hjälper jag först, för du är min lilla mamma

Jag försöker se till så du har det bra, för jag vet hur mycket du saknar mig. Jag försöker lindra din smärta, Men jag vet att jag inte kan det.

Det gör Ont att mista någon man älskar. Jag vet det min lilla mamma.

Lilla Mamma,en sak vill jag du ska veta, Det är att jag är närmare dig än du tror.

Jag pussar dig ofta på kinden, Och smeker din arm. Jag torkar bort dina tårar, Och ger dig styrka att klara av din dag.

Du har öppnat ditt hjärta. Och du vet att jag Finns där inne. Som ett ljus, en solstråle och en stjärna. Jag kommer jag alltid att finnas I ditt hjärta.

Mamma , jag kommer alltid att vara hos dig, så länge du lever. Lilla Mamma, jag vill be dig om en sak. Lev ditt liv mamma. Lev ditt liv för dig. Och lev ditt liv för mig.

Var inte rädd mamma för att leva. Det är det livet är till för. De dagar då du känner att ditt liv inte har någon mening, slut dina ögon I stillheten, och känn att jag är hos dig.

Jag kommer alltid att vara hos dig. Det är min uppgift. Så en dag, lilla mamma står vi framför varandra igen. Jag ser din lycka, ditt vackra skratt, när jag sluter dig I min famn.

Då när jag hälsar dig välkommen tillbaka. Hit till änglarnas stad. På återseende mamma.!!!!!/ okänd

Dikten ramlade över mig, vill dela med mig av den. Idag har varit en sådan där jätte, jätte kämpig dag, Alla dagar är hemska och ibland ännu mer hemska. En sådan dag då jag gråter mest hela tiden./ Kanske var det därför dikten kom till mig just idag ännu en gång! Texten är precis som om Josefine skulle ha skrivit den. Jag vet att hon oroar sig för mig hela tiden, varje dag. Så mån om alla jämt, jämt!! Älskade solskens skatt, vad du fattas oss hela tiden......

Du sa till mig var inte rädd, men hur ska man nånsin va beredd.....vi fick låna en ängel, som spred sitt ljus i varje andetag, du togs bort från oss alldelens för tidigt.......

http://www.jozzan.com/

Hej och hå vilken lång dag det blev....Jobbade 07 till 21..Jag vet, inte klok. Men så är det. Lika bra att undvika solen den är ju sååååå farlig. Nej då, har varit ute lite ändå. Det är ju så att vissa dagar behövs man verkligen. Någon behöver vara ledig och man ställer upp, såklart..Nästa gång kanske det är jag som behöver lite ledighet. Sen är det ju så att jag trivs när jag har rörelse omkring mig. Tankarna trycks undan ett tag, välbehövligt.Nu resten av veckan har jag lite normalare arbets tider. Kollade lite på allsång på skansen, visst är det så, att sommarkänslorna kommer lite med allsången, och att Ledin var med och spädde på känslorna, var ju bara ett plus. Hur många gånger och år har inte jag och Josefine suttit i vagnen i Rättvik och myst till allsången. När bara hon och jag var i där, på vår egen tjej semester..Lilla ängla skatten. Ikväll hade jag fullt upp att söka med ögonen efter Magnus och Maria som var där..De satt tydligen längst bak, men hur skulle man kunna se, oj vad folk. Ja det verkar då som sommaren har kommit ännu en gång, helt plötsligt är det sååå varmt och redan hörs klagande, jaja det är bara ett halvår tills dagen före dopparedagen..Hva......Fick meddelande i morse från syrran, ligger här på en varm klippa och njuter. Härligt. Är så glad för alla som får lite sol, det behöver alla för att orka med en lång, lång vinter.Matilda (systers dotter) åkte till Borlänge för tältning och Peace and Love festival, hoppas nu att hon tar det lugnt.Men är nog ingen fara...hoppas jag..Hon är en väldigt mogen 17 åring, men ändå..jag blir orolig, är bara sån av min natur. Hm! Önskar verkligen att alla får en härlig
semester, när den än blir av.Inte nödvändigtvis sol, men varmt och mysigt så man bara kan vara ute, och göra det man vill, eller inte vill..Ja inte mkt till summering av dagen, men jag vill bara säga till alla njut av sommaren....God natt min ängla skatt jag saknar dig dag som natt...alltid...

En ängel bor i ditt inre...Ingen kan se den!

Ingen vet om den! Men den finns i ditt hjärta...

Den ger dig tröst och stöd. Finns där till dig för alltid!

Finns när tårar rinner! Men även när glädjen strålar..

Dess vingar må dig kittla...Tills du skrattar av glädje!

Tills dagar en dag tar slut! Men fortfarande finns den...

Du fick den vid din födsel...Av dina förfäder i himlen!

Av de som dig älskar!

Mer påtagligt än själva livet...

Ett stöd för dig för alltid.

Med vingar av dunlätt kraft! Med ömhet och värme!

Vakar den över dig, livet ut
Och när dagarna en gång tar slut.Följer den dig på vägen!

Följer dig hem till de dina! Den glittrar och lever i ditt inre!

Din ängel överger dig aldrig! Den finns genom livets alla dagar!

Den "flyger" i ditt inre! Ger dig kraft och glädje!!! / o.ä

Vår älskade lilla ängla skatt vad du fattas oss. Jag kan höra ditt bubblande skratt, känna doften av dig...du fattas för alltid mig/oss....Jag är så arg på livet men ändå tacksam. Tacksam för att just du var min dotter, det sägs att barn som behöver extra omsorg väljer sina föräldrar....Jag hoppas det!!!! Älskar dig alltid så oerhört lilla Josefine, men jag kommer aldrig bli sams med tanken att du inte fick stanna hos oss, den bitterheten kommer vi alltid att få leva med.......Min ängel i mitt hjärta!!!!!!!!!!!!

Dagen efter igen!!!

Midsommarafton är över, men det var ingen dag vi reflekterade över speciellt mycket. Var som vilken dag som helst. Rättvik är ju en typiskt svensk sommar idyll och är väl något av det svenskaste du kan komma en midsommar. Mkt folk här som firade natten lång. Det enda vi gjorde var att fika lite med våra grannar här i Rättvik, fam Andersson. Vi grillade inte ens då regnet bara smattrade. Tog lite sill och sedan hade jag gjort en taco- paj som jag även lämnade en bit hemma till pappsen:) Han hade kalas ihop med hans och mammas gamla vänner, de firar högtider tillsammans, är så glad att pappa har dem. Skönt att veta att han inte sitter ensam. Så tomt hans liv blev när mamma gick bort. På något vis kändes det som att det kanske är vår sista midsommar i Rättvik, det känns som vi eventuellt gjort vårat här nu. Jag skrev ju tidigare i bloggen att om vi längtar hit så är det här vi ska vara. Den längtan har jag inte känt, det är bara så tomt här hela tiden, det värker i hjärtat av saknad, saknad efter vårt gamla liv. Det livet som aldrig kommer tillbaka, det gör mig så ledsen. En del säger åt mig att inte se bakåt hela tiden, men hur i helv... skulle jag kunna göra något annat. Jag har även fått svar på mina prover angående hjärtat, jag har dragit på mig struma, överfunktion och har nu fått medicin, som sagt inget att gnälla över, så länge mediciner hjälper och kan bota så är det bra. Det kan tydligen bli så här att kroppen slår över när man en längre tid mått så dåligt psykiskt. Nu på morgonen har vi varit till Rättvik kyrka och tändat ljus för Josefine, det är en vacker kyrka. Det är lätt att känna ett inre lugn där. Pratade nyss med Magnus. Han och Maria var på fest ute i Rosendal igår tillsammans med Magnus vänner sedan barnsben. Nu är de stora karlar allihopa, varav den ena blir pappa till hösten:) Ja åren går! Här skriker måsarna för fullt för de har sina små dunbollar nedanför här vid strandkanten. Josefine hade en anteckningsbok där hon varje gång vi var här beskrev ungarnas tillväxt, hur de ändrade form och färg, vår djurtokiga lilla unge. Livet rullar på, årstider kommer och går, men vår saknad kommer för alltid att bestå!!

Önskar alla en trevlig midsommar!

Kaffe, kaffe, vad gjorde jag utan dig min kära vän! När skallen bultar och man har svårt att se riktigt klart, så finns den där koppen bredvid dig. För varje klunk arbetar sig hjärnan igång och helt plötsligt så har man koll på läget igen:) Skulle kunna vara en koffeinholicks bekännelser men det är min, utan kaffe på morgonen, ingen Lena som satt upprätt!! Tur det är min enda drog då...och glass förstås!!!Ska jobba idag 12 t 21. Jobbar även i morgon, men bara några timmar, sedan har vi väl bestämt att vi åker till Rättvik......kanske. Åker dit som att det är vilken helg som helst, strutar i midsommar, den helgen är förresten deprimerade har jag konstaterat, allt vänder nu. Allt som inte ens har börjat! Klippte gräset igår. Ibland, ofta, önskar jag att vi hade ett radhus i stället, det tar 2 timmar att klippa gräset här, och då inte medräknat med trimmern. Vi har ju faktiskt pratat fram och tillbaka om flytt. Men svårt allt det där, det är ju här hemma Josefine är! Det här är ju alldelens för stort för oss, men det är ju i grunden vårt hem, ombyggt efter våra egna önkemål.

Magnus och Maria verkar inte som de är intresserade att ta över heller. Det är väl i och för sig bra. Jag hoppas att de utbildar sig klart innan de bildar familj. Fast jag längtar efter att få bli farmor, stackars dem den dagen, de kommer få spika igen dörren! *fniss*Att bo i Norberg är nog svårt för ungdomar, tyvärr. Jag klippte som sagt gräset, pulsen är ju iaf lika hög vad jag än gör så.....Stress säger pappsen, mm kan nog vara så, inre stress som är farligast. Men jag säger som min mormor alltid sa, man ska inte gå och vara rädd för saker som kanske kommer och ske, det är själva livet som är farligast. Så är det nog, min mormor var den klokaste kvinna jag vet. Var ner till Josefine och midsommarplanerade lite rosor, Josefines älsklingsblomma, ros. Jag vet inte, när jag är där hos henne, så alltid, alltid, känns det så overkligt, fast hon är borta. Jag kommer liksom inte överens med tankarna har svårt att ta in att det står Josefine på stenen. Vår underbara älskade lill stumpa!! Kanske kroppens försvar att inte vilja förstå.

Vid himlens grind där blåser en vind, från närmaste stjärna så sval mot din kind.Vid himlens port står tofflor på rad, när barfota änglar går molnpromenad. I himlens sal är väggarna blå.Där leker Vår ängel tittut med de små./BG.H