Tidiga mornar blir långa nätter!

Dessa tidiga mornar kan göra mig tokig, vaknar i ottan jämt. Idag vaknade jag kl 05, plus att jag sover dåligt resten av natten. Jag har ju aldrig sovit speciellt mycket men nu är nätterna väldigt korta, eller ja, de blir fruktansvärt långa när man vrider och vänder sig. Gör ju inte saken bättre att jag blev lite irriterad över min puls. Träffade dr igår och ska ner igen och ta fler prover. Blodtrycket är ok, men det blir så lågt nu när jag fick beta blockerare för att få ner pulsen. Inte konstigt att jag vaknar andfådd när jag har en puls på 100, innan jag ens kliver ur sängen. Ja, jag har en bltr mätare eftersom jag måste hålla koll. Tänker inte åka dit en ggn om dagen för att kolla trycket, nej, nej! Nu är de ju så att vi har ett litet lasarett här hemma så är vi utrustade/: Men jag är inte sjuk alls. Så trött på allt vad sjukdomar är. Men det här är säkert bara ngn justering som behövs med mediciner. Allt som mediciner finns för är inget att klaga för!!! Ja ja, det blir väl någon råd, den som lever får se!!!Är inte rädd, inte för någonting längre!! Ingen ide att oroa sig över morgondagen. Livet är för kort för det! Det är ändå en ny dag, vare sig man vill eller inte. Ta livet som det kommer, livet lyssnar inte på en iaf! I morgon åker älskade syster med familj och blir borta hela sommaren. Åh vad tomt det blir!! Tänk vad tryggt det är att ha en syster. En syster som vet allt, och som man aldrig behöver dölja något för. Man gråter när man gråter och skrattar när man skrattar!

Eftersom jag började skriva i morse, så är det nu snart em. De ringde från v.c ska ner strax och ta lite kompletterande prover. Har hunnit träffa Ulla en sväng också:) Senare blir det en sväng till syster för att krama om dem ordentligt innan de åker. Midsommaren närmar sig och det känns bara så konstigt. Känns som det var midsommar igår. Vi var så klart i Rättvik. Marie och Josefine hade så fina kransar som Marie hade gjort. Jag jobbar på midsommarafton, och det känns lika bra, vill inte att allt ska vara som vanligt.....när det absolut inte är det!!!

Student i regnet!

Så då var studenten avklarad nu då. Vädrets makter stog ju inte på studenternas sida, men det verkade inte spela så stor roll, de var lika glada ändå. Så härligt att se dessa ungdomar på väg ut i vuxen livet, de lämnar vad det tycker nu iaf, en jobbig skola. Flera kommer säkerligen att läsa vidare, för att skaffa sig just det yrke de vill ha. Att det just nu, i dagens läge är en stor arbetslöshet och ekonomiskt otrygghet, det tänkte nog iaf inte studenterna på den här dagen. Här fanns bara glädje och skratt. Jag kan inte annat än önska dem lycka till på livets så ofta krokiga stig. Maria hade börjat morgonen redan vid 06, då de hade haft champagne frukost, men av den tidiga morgonen syntes inte ett spår, så glad och pigg var hon.

Det var mottagning hemma hos Marias mamma Lena. Oj vad de hade jobbat, en buffe som var så läcker med allt från laxtårta till piroger.

Vi skålade för Maria förstås, innan alla högg in på maten. Allt var fantastiskt gott, fast vi var så mätta så kom det stora jordgubbstårtor till kaffet, mums!!

Maria fick såklart fina presenter och det är hon verkligen värd, med detta betyg hon fick! De får såklart högsta betyg till festen också:)Innan vi for hem stannade vi hos Josefine och tändade ett ljus, lilla gumman som inte fick uppleva det här. Det blir så automatiskt att vi hela tiden jämför Maria med Josefine. Maria är bara 11 dagar äldre än Josefine. Vi tänker hela tiden, tänk om Josefine fått vara en frisk tjej, då hade hon även stått där med studentmössa och inväntat livet. Undra vad hon hade tänkt sig för yrke,?Det funderade hon ofta på, vad ska jag bli när jag blir vuxen? Nu hade ju hennes liv bestämt sig för att inte vänta. Ett liv, som inte lyssnade till det som hon ville mest av allt. Vara tillsammans med oss alla.

Studentdag i regnet!

Vad skulle jag säga annars än sitter här och regnet faller mot rutan....Verkar ha blivit en ritual på morgonen......att det ska regna alltså!! För jag gråter inte än iaf. Sovit riktigt bra inatt med hjälp av mina John Blund piller, de hjälper ibland och måste få sova ordentligt någon gång.När jag sovit dåligt känns det som jag har kuddar under fötterna, och hyper speedad, dagtid. Eftersom jag jobbar i vården, så faller det sig naturligt att vi ibland kollar puls och blodtryck på varandra. Detta gjorde vi i torsdags, hm, var inte så bra. De andra som var mellan 10 och 15 år älder än mig hade jättebra tryck och en puls på mellan 63 till 75, vältränade bruttor. Men sen jag då, pulsen var 110...ivila......blodtrycket var väl lite sådär på gränsen undertryck 96, ingen större fara, men måste hålla koll på det. Hej och hå vad mitt hjärta får jobba. Själv tror jag det beror på att hjärtat har slitits ur kroppen på mig. För så känns det, av sorgen. .....Ett hjärta kan faktiskt brista.........jag vet det! Åter till torsdagen. Innan jobbet åkte jag ner till Josefine med en avslutningsbukett, satt lite längre än vanligt och pratade med henne om skolavlsutningen och hur jävligt det är att livet gjorde så här. Jag är sedan påväg därifrån när vaktmästaren stannar mig och beättar att det är 2 som väntar utanför. De vill veta vägen till din dotters grav sa han. Jag gick mot utgången, och där kommer Marie (Josefines bästis iRättvik) hon kommer med sin farfar. Jag behöver inte ens nämna hur jag reagerade. Det var första gången hon var till graven. Vi gick till Josefine och det var något så fruktansvärt att stå där och se Marie sätta blommor på Josefines grav. Sommarlov det skulle vi ju ha tillsammans sa Marie. Fy vilka känslor som rasade i kroppen av att se henne sitta bredvid graven.................så sjukt alltihopa, det ska sjutton inte få vara så här.

Det underliga i kråksången är ju att, vad konstigt att jag var där, just då Jag satt kvar lite längre än vanligt hos Josefine, just då. Marie åkte bara in och ville ge Josefine en blomma, just då. Hon hade haft avslutning i Norrköping och kom förbi Norberg, just då!. Hur kunde allt ske, just då??? Att jag bara fick för mig i sista minuten innan jobbet att jag måste till Josefine, just då.! Ibland känns det som vi människor är som marionettdockor, någon styr och bestämmer vad och när vi ska göra olika saker. Hm, konstigt är det iallafall. Idag stundar studenten för vår älskade Maria, så tråkigt att sommaren lyser med sin frånvaro. Det blir sedan mottagning hos Marias gulliga mamma Lena. Det blir trevligt. Magnus tog studenten 04, det känns som igår. Det var tiden före. Både mamma och Josefine var ju med. Just nu sitter vi och väntar på att kära syster m familj ska komma. Vill hinna ses lite. På onsdag drar de ner till Rossö (strömstad) där de bor hela somrarna, det är enda gången jag skulle vilja vara lärare, då man har sommarlov:) Jag kommer sakna dem som sjutton, jag hoppas att de får en härlig sommar och att värmen och solen hittar till sverige igen!

För sista gången skolavslutning -08

Tungt faller regn droppar mot marken, tungt faller mina tårar vid tangentbordet. Skolavslutning, jag ryser, och då inte bara av regnet. När det var förra årets skolavslutning som blev Josefines sista, då hade jag fullt upp med att försöka hålla tillbaka tårarna, för då var det den första skolavslutningen då inte mamma var med. Det fanns inte ens i tankarna då att det skulle kunna vara ängla skattens sista skolavslutning. Alla som känner Josefine vet att skolan var hennes allt, kompisarna och all underbar personal. Det här är livet de, sa Josefine när vi frågade något om skolan. Så tryggt det varit för oss som föräldrar att veta att i skolan, där hade hon det så bra. Olsboskolans personal är verkligen ett föredöme för skolan. Josefine hade oro inför hur det skulle bli när hon slutade skolan och tog studenten. Många var tankarna hos henne vad hon skulle göra då. Vi funderade också hur Josefine skulle klara av att inte få gå till skolan, och jag tänkte vid varje skolavslutning på hur ledsen hon skulle vara när hon tog studenten. Idag är jag bara så ledsen att inte längre ha något att fundera över. Det låter kanske underligt, men hon började sin nedräkning till skolstart, redan kvällarna direkt efter sin skolavlsutning. För oss är det inte underligt, vi såg ju hennes glädje varje morgon när hon kvittrande som en lärka susade iväg till skolan. Mina tankar idag går till hela olsboskolans personal, och

till eleverna. Jag vet att det kommer bli en jobbig avslutning för dem också. Jag hoppas Josefine finns med där och kan ge dem lite styrka. Jag tackar er alla på skolan. Tack för att ni funnits för Josefine!

Tankar till kaffet...

Sitter här med mitt kaffe, i tystnaden och tomheten. Tänk i livet före, vad jag älskade de här mornarna. Jag gick upp och tog kaffe tidigt , så att jag skulle hinna få någon halvtimme för mig själv, starta morgonen lugnt. Tänk vad jag njöt av tystnaden då, innan Josefine vaknat. För när väl hon var vaken, så snurrade det ju på i full speed ,med dusch, mediciner, sen iväg till skolan. Åh vad jag saknar tjattrandet...för det gjorde hon, från det att hon slog upp ögonen tills och somande igen. Prata, prata, jämt och ständigt. Konstigt nog så hade hon jämt något att prata om också, min lilla, lilla goa tjej, den flicka jag alltid önskat, en syster till Magnus.....Josefine var så klok. Hon funderade mycket över hur människor var, och hur det betedde sig. Tyckte inte om när någon sa något dumt, varken till henne själv eller andra. Hon var en mästare att läsa av människor, kunde direkt se när någon var lite trött eller grining, både hemma och i livet utanför. I bland frågade hon mig, är du trött mamma? Du ska inte lyfta mig jag är rädd att din lunga "pajjar" igen. Var så räddom alla. Tänk om jag kunde gå då, skulle jag göra mat och frukost till dig och pappa. Lilla goa troll ungen, alltid tänkte på oss. Någon gång emellanåt frågade Josefine oss om inte vi var ledsna för att hon var rörelsehindrad. Hon fick alltid samma svar. Men hjärtat, du vore ju inte du, den Josefine som vi har, då vore ju du en helt annan Josefine.Skarattande sa hon alltid, ja men det har ni rätt i, jag är ju den jag är och duger ändå, man ska vara stolt över sig själv. Om jag vore någon annan så var ju inte helle ni mina föräldrar. Alltid kloka svar, säger som gammelmormor Margit sa, det är något visst med den där jäntan. Mormor Margit som låg på golvet och lekte med Josefine fast hon var 80 år. Vi är bästisar sa Josefine alltid. Riktiga bästisar. Det var lek i lekstugan och filmtittande, åh jag hoppas att de är tillsmammans alla våra änglar. Mormor Margit gick bort 2001.

Ja som vanligt har jag många tankar kring Josefine, jag går liksom igenom allt. Men det är ju det som var tanken när jag började skriva. Det här är ju en blogg av mina tankar, och mina tankar handlar förstås om vår älskade saknade troll unge.

Idag är det tisdag och på lördag blir det studentfest. Så många som hoppas på vädret nu, hoppas hoppas att solen vill vara med, det underlättar ju så mkt när det blir student kalas lite överallt...

En kall helg.................

Hemma igen då..Ja så var ännu en helg avklarad. Nästa gång vi åker till Rättvik så är det midsommar. Jag kan inte fatta att det redan är midsommar.....Sen vänder det igen, och dagarna blir kortare. Hva!! En storhelg till att försöka klara så gott det går. Den här helgen har inte innehållit så mycket, mulet och kallt. Vi har försökt att promenerat rätt mkt, vi har ingen riktig ro i kroppen. Vi tittade på ett par filmer vi hade med oss. Den ena som var riktigt spännande kunde vi sitta still till, den andra var lite seg, så då kröp det i kroppen. Men ändå en framgång att vi kunde koncentrera oss. Nu i veckan har de flesta sina skolavslutningar, allt andas sommarlov, allt luktar, blommande syren, och utslagna lupiner, midsommarblomstren står som en lila tät vägg mot uthusen, som alltid...Den enda skillnaden är att i år finns ingen stor skolavslutnings bukett vid vår altan trappa. Iår fick vi inte ut och handla fina skolavslutnings kläder. Iår finns ingen känsla av att det snart är semester. För det enda som finns i år, är sorgen, gråten och ångesten över att allt inte är och aldrig kommer att bli som det en gång varit.

Vi var upp till kära syster med familj när vi kom hem. Hon hade bakat kladdkaka, så gott. Fick gosiga kramar av killarna, Noa och Ted, tänk vad stora de blivit. Ted slutar 3 an och Noa förskolan, skolpojkar båda två. Matilda gumman slutar 2 a året på gymnasiet. Tiden går och vi med den. Den här veckan har jag bara eftermiddag/kväll turer, det känns lite segt. Jag är ju så morgonpigg, och går hellre och jobbar direkt vid 7. Sömnen var rätt ok natten som var också. "Lungfan" har spökat hela helgen. Jag önskar att jag snart fick brevet till Akademiska, vill bli av med det här.....om det går..

Gråt inte vid min grav. Jag finns inte där. Jag finns i solens spegelblänk på fjorden. Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter är det min röst du hör. Så gråt inte vid min grav. Jag är inte död.

Sveriges Nationaldag, Rättvik då och nu!!!!

Ja så var vi då igen i Rättvik, kallt men lite sol iaf. Vi var lediga båda två igår så vi började på kupolen, köpte studentpresent till vår Maria:) Studenten har hon den 13, nästa helg alltså. Trevligt:) Är så glad att vi har dessa supergulliga ungdomar ÄLSKAR dem, så det finns inte ord, så rädd om dem. Och ja, jag värdesätter min familj, fast jag är ledsen!!!!....Gårdagen var väldigt jobbig, det är så att vissa dagar är ännu värre än andra. Jag hade sovit jättedåligt också i flera nätter, så ont i magen, Hm, vad det nu är? Hela jag var liksom helt slut. Men i natt sov jag bra och då känner jag mig ju också piggare...Idag har vi varit till kyrkan igen och tända ljus, det känns bra att göra det. Vi har tagit en långpromenad, tittat på hus!!! En timarad villa med tillhörande gästhus..vill ha... helt underbart läge, utsikt över siljan. Ja vi får se vad framtiden visar! Men att köpa här kostar......mycket!!!! Men, men, vi är inte längre rädda för ngt, det värsta har hänt!!... Måsarna ha fått ungar, och änderna simmar här utanför med sina dun bollar. Svanarna som gjorde Josefine livrädd, är här igen. Hela livet går vidare, allt är som alla andra somrar..........saknaden är total.....Träffade Jonny och Stina som har golden hunden Hero, som Josefine hade fullt upp med hela somrarna. Stina berättade att det kommit en permo utanför dem och åkt, Hero blev alldelens tossig och hämtade sin lek sko.......han trodde att äntligen kommer Josefine, saknad av människor och djur....Älskade ängla skatten. Har nyss suttit med ett glas vin och tittat ut över vattnet, jobbigt är det men själavård samtidigt, min ängel om jag ändå kunde få ett litet tecken på att du är med oss....jag hoppas. Kan inte begripa hur jag ska klara av resen av mitt liv utan Josefine. När vi är här kommer sorgen återigen så nära, saknar Josefine i allt vi gör. Jag har familjen jag veeet ingen behöver säga det...jag vet det. Men just nu spelar det ingen roll, sorgen är större än livet...just nu. Jag orkar inte ens glädjas åt andras glädje orkar inte lyssna, hela världen verkar le utom vi....precis så känns det!! Var sak har sin tid. Nu ska vi tända grillen och putsa lite färsk potatis det blir lax, sedan glass och jordgubbar till efterätt. Det är ju sveriges nationaldag, enda dagen på året man får ska vara stolt att vara svensk.....om någon nu är det.....