Panik på lasarett!!

Ja nu har det varit lasarettbesök i dagarna två. Igår var vi med jobbet på föreläsing på lasarettet i västerås. Oj vad jag mådde dåligt av att känna att jag skulle dit. Jag har inte besökt lasarettet sedan den 4 November,det datumet kommer jag för all framtid att HATA! Hade verkligen ångest innan, tog medicin i förebyggande syfte, det var nog tur. Jag hade hjärtklappning och såg bara Josefine på Iva framför mig, kunde inte ens dricka kaffe där, mådde illa. Jag slappnade av allt eftersom, och när föreläsningen väl var slut så kände jag mig avslappnad, hm, tog nog medicinen lite för sent, men men det gick iaf och föreläsningen var ok. Idag var jag till akademiska för eget bruk. Träffade en väldigt bra läkare, en sådan som man direkt får kontakt med, det kändes bra. Det bestämdes att det blir operation där han ska gå in och blockera nervimpulser, så att lungan förhoppningsvis ska sluta krampa. Han kan ju inte garantera att det kommer att hjälpa, men vi måste försöka. Den som lever får se...Lung operationen och lung kollapserna jag har haft med dräneringen i bröstkorgen ett flertal gånger, har gjort så att nerverna i och runt bröstkorgen slitits av. Den vanliga jävla oturen i det här livet, allt som kan jävlas gör det, så ofta det hinns. Vi får se om han hinner blir operationen i Juni men mest troligt att det blir efter semestrarna. Inriktar mig på det, så om det blir tidigare är det en bonus! Micke var med mig och det kändes skönt,så glad att jag har honom, ställer alltid upp, och är mitt stöd i livet. Stannade vid Plantagen och köpte lite blommor att peta ner i stenpartiet, gjorde det utan större entusiasm! Ner till ängla skatten och berättade att jag varit till doktorn, lilla stumpan alltid så orolig över andras hälsa. Hon var så rädd varje gång jag åkte på mina lungprobelm, så rädd att jag skulle dö. Älskade lilla hjärtat om jag ändå fått välja så hade jag dött, om jag bara kunde fått byta med dig....Älskade vän som hade så mycket glädje i livet...Du älskade lilla ängla skatt, som var vår stora glädje i livet!!!

Jobbade 8 - 10.30 hem nu en sväng sedan arbete igen 16 - 21, känns lite segt att komma hem och sedan iväg igen. Vädret har ju helt glömt att det ska vara vår, det är kallt och trist. Jag jobbade em igår med slutade kl 22, har så svårt att komma till ro när jag arbetar sent. Jag var hemma klockan 22.30, så uppe i varv då, tror inte jag slog igen ögonen förren efter 01 i natt, segt, vaknar med huvudvärk. Jag har ju mina natti piller, men de har börjat förlora sin effekt, inget som biter på mina störningar:/ Är väldigt nervös också inför onsdagen där jag kommer få svar på hur och vad det blir med "lungfan". Hatar och åter hatar att behöva åka till ett lasarett, nu är det ju inte till Västerås jag ska, utan till thorax, Uppsala. Spelar ingen roll egentligen var jag är, det luktar sjukhus vilket lasarett man än är till. Jag är livrädd, har inte varit på ett sjukhus sedan ängla skatten gick bort. Gick bort, vilket jäkla ord, som om någon förvirrat sig, hm vad ska man säga i stället? åkte till ängla himlen, åkte? äh nu fick jag en massa tokiga funderingar igen. Hjärnan lever ett eget liv, ett konstigt egendomligt liv, som jag inte vill vara delaktig i, ibland. Jag är inte orolig över vad jag ska få för besked, men att vara på sjukhus suger, som Josefine sa:) Ja ja är som det är............den som lever får se! Älskar er alla mina nära och kära. Jag hoppas vårt liv någon gång igen ska bli lite gladare. Nu ska jag kolla lite schema sedan snart iväg igen.

Inget gör så ont som det gör att mista,

inget gör så ont som det gör att sakna.

Inget gör så ont som när en dotter eller son rycks bort.

Inget gör så ont som när ett liv blir alldelens för kort.

Ingenting gör så ont som att leva.

http://www.jozzan.com/

Mitt lilla hjärta så sjuk men alltid så glad, snälla om jag kunde få lite glädjestrålar från dig, har så mkt att vara glad för, ändå är jag bara så ledsen hela tiden. Idag har jag varit ledig så vi åkte ut en sväng som vi ofta gör när tystanden blir övermäktig här hemma. Var till västerås och åt på kina, tittade i lite affärer, tittade på alla människor. Visst är det konstigt när man är så ledsen själv så tycks hela världen vara glada, alla utom vi......känns det som....Jag hade precis sagt till Micke vad skönt idag var det inga lasarettsmänniskor i farten! Inte för vi inte tycker om dem , de är underbara hela högen, men är ändå jobbigt när vi ses. Gör så ont att se deras sorg också, de hade ju haft hand om Josefine i alla år. Hur som så gick vi in i en data affär för vi skulle kolla en liten dator. När vi står där och pratar knackar någon mig på axeln, och det var Birger, dr Malmström, ni vet han jag skrev om, som var med från det att Josefine föddes, och ända till slutet. Men det gick ju förstås bra att träffas, han är en helt underbar människa och läkare, det är tydligen meningen att vi ska träffa honom lite så här då och då, Micke fick iaf ge honom lite dataråd.
Jag handlade ett överkast till magnus och Maria som de tittat på förut, det är ju så, att handla till sig själv är inge roligt, men att glädja andra är härligt. Vi åkte till dem efter Västerås och fikade de blev så glada gullungarna mina. Maria hade bakat sockerkaka till oss, goa tjejen, ja kakan med förstås:) Vilken tur vi har dessa två härliga ungdomar. Var förstås ner till josefine när vi kom hem, det bommar så fint både hos henne och mamma. Var en snabbis upp till syster m fam, full fart på små killarna. Min Tildus var hemma så jag hann krama henne lite också. Ja som ni förstår har vi inte varit hemma mkt, trots min lediga dag, trots att vi har massor här hemma att göra, trots att inte ens vagnen är vårstädad. Men vet ni det skiter jag i..........Jobb i morgon igen så det här var den helgen det...Var rädda om varandra vi har varandra bara till låns....olika lång tid.......

Arbete ger ro i själen!

Herregud nu har det gått en vecka i Maj också, ska det fortsätta så här så är det snart jul igen. Hemska tanke. Jag gör inget annat än jobbar känns det som, för när jag väl är hemma blir ändå ingenting gjort, tappat intresset. Är över speedad, och ändå blir inget gjort, fattar ingenting. Var upp till min goa vän Ulla, gott fika som vanligt, surr som vanligt, tur att något är som vanligt! Börjar strax jobba igen! Ska ner till Josefine först, mammas lilla hjärta, herregud vad jag saknar dig, varje sekund, varje minut, varje andetag, alltid.
Gruvar mig redan för Rättvik, vill så gärna och ändå inte. Känns som då börjar en ny period i sörjandet, Rättvik, Josefines paradis på jorden. Vad jag saknar hennes glädje och förväntningar inför allt vi skulle göra. Hon älskade att packa och planera. Vad jag kommer att sakna hennes och mina tjejveckor i vagnen, när bara hon och jag var själva kvar och Micke åkte hem och jobbade.Vi spelade spel, gick på byn, tittade på filmer och framför allt våra skratt när vi skulle sova, herregud vilka gapflabb. Skrattade åt inget och allt, lilla ängla skatten, jag är så ensam utan dig, min flicka som jag längtat efter hela livet, nu får jag sörja dig resten utav mitt liv.............VARFÖR???

Lika hela livet.............

Du säger att jag är stark, det är jag inte.

Du säger att jag är envis, det är jag inte.

Du säger att jag kommer må bättre, det gör jag inte.

Du säger att jag ska stänga dörren, det gör jag inte.

Jag gör inte så som någon säger,

jag gör inte så som någon vill.

Jag tror jag är ensam om min sorg,

det känns som om inget jag gör räcker till.

Jag vet vad jag önskar jag vet vad jag vill,

men inget, nej inget blir som jag vill!

Så därför lilla pappa,

jag är mig själv och gör som jag vill..

Som jag alltid gjort och kommer att göra

iallafall så länge, jag kommer få finnas till!

6 månader av fruktansvärd ångest!

Ja vad ska man säga? hemskt, hemskt och hemskt. Kan inte förstå att det är ett halvår sedan vår älskade ängla skatt lämnade oss. Sorgen och saknaden är så fruktansvärt stor, så vi vet inte var vi ska göra av den. Till och med himlen gråter idag!

Du log mot mig en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av
Du såg på mig, att jag var rädd.
Hur kan man nånsin' va' beredd?
Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv.
I varje andetag.............

Maj maj måne!!!!

Ja då var vi helt plötsligt i Maj månad då, vädret har varit så fint hela helgen och det har varit så bra eftersom vi då varit ute mkt på jobbet. Första Maj var hela omsorgen på grillfest jätte trevligt, spelade boll och kubb, åt goda grillade hamburgare och kaffe med bakelse, alla så nöjda, en härlig eftermiddag. Lördagen var ju lika fin, då gick hela gänget en långpromenad sedan mat på pizzerian, satt ute och njöt. Ett tacksamt jobb, det behövs så lite för att dessa människor ska få en guldkant på tillvaron, värmer i hjärtat när man kan göra någon glad...ett tacksamt yrke som jag aldrig skulle byta......fast det är klart ibland är man seg, men vem är inte det? Nyss åkte vi en tur, ner till Josefine förstås men sedan åkte vi till Hedemora till lappens och åt en stor, stor glass, så gott, de som känner mig vet att jag är en glassoholic! Josefine sa alltid ,meeen mamma, när jag proppade i mig glass:)
Har även hunnit med att gräva och plantera lite här hemma, jag är ju ingen direkt blomster malin men lite blom i knutarna vill jag ha iaf. Var sedan ut för andra gången idag i husvagnen, det gick inte alls bättre än förra gången. Förstår faktiskt inte alls hur det ska bli i Rättvik..... den som lever får se!!! Jag saknar vår lilla troll fia i allt jag gör, hör hennes skratt och kommentarer vad jag än tar mig för. De säger att hjärtat brister när någon älskad dör, det gör faktiskt det, en stor dela av mig är borta, jag känner mig bara halv, och jag kan fortfarande inte tänka på allt trevligt som vi varit med om, utan det är bara det hemska slutet som rullar som en film i huvudet på mig hela tiden. Jag försöker och försöker men kan inte känna någon mening med någonting alls. Jag är bara så ..........bitter.........just det! Nu ska jag försöka uppdatera lite på jozzan sidan. Var rädda om varandra vi har varandra bara till låns!!